Utbilda dig till aktivist – gratiskurs för dig som är månadsgivare
Först till kvarn! Få anmälningsavgiften (800 sek) till en kurs betald samt resekostnader tur och retur till Färnebo folkhögskola. Anmäl dig idag!
Uppmaningar till AP-fonderna och regeringen efter Riksrevisionens granskning
AP-fonderna bör vidta åtgärder för att det förvaltade pensionskapitalet ska bidra till Sveriges mål om en hållbar utveckling och regeringen bör se till att det ställs lagkrav på alla AP-fonderna, visar Riksrevisionens granskning som presenterades den 3 juni. Med anledning av Riksrevisionens granskning vill vi lyfta fram några problematiska områden för AP fondernas investeringar, som genom åren mötts av kritik och diskussion. Vi är tolv civilsamhällesorganisationer som i många år bevakat AP-fondernas investeringar och regeringens uppföljning av fonderna. De flesta av oss är medlemmar i nätverket Schyssta pensioner. Riksrevisionens granskning Vi välkomnar Riksrevisionens granskning, som tar upp flera viktiga frågor angående AP-fondernas investeringar. AP-fonderna förvaltar det allmänna pensionskapitalet och är därigenom verksamma som investerare och ägare. Vid utgången av 2020 förvaltade de tillsammans runt 2 400 miljarder kronor, vilket är ett betydande belopp. Detta medför ett stort ansvar. Lagkrav för alla AP-fonderna Riksrevisionen pekar på att sedan 2019 har Första-Fjärde AP-fonderna ett lagstiftat hållbarhetskrav på sig, och att ett regelverk för Sjunde AP-fonden är på gång. Men Sjätte AP-fonden omfattas inte av dessa regler eller processer. Liksom Riksrevisionen anser vi att alla AP-fonderna måste omfattas av lagkrav. Vi välkomnar att regeringen påbörjat processen för ett regelverk för Sjunde AP-fonden och att en proposition kommer i höst. Processen behöver dock påskyndas. Exempelvis har Sjunde AP-fonden fortfarande mycket stora innehav i fossila bolag. En process för ett regelverk även för Sjätte AP-fonden måste skyndsamt påbörjas. Det är inte rimligt att vissa AP-fonder omfattas av lagkrav medan andra inte gör det. Ägarstyrning och dialoger Angående ägarstyrning, konstaterar Riksrevisionen att möjligheterna att mäta slutliga effekter i form av till exempel ändrade beteenden hos bolag, där det också finns ett klarlagt samband mellan AP-fondernas agerande och förändringen, saknas. Riksrevisionen anser att redovisningen av AP-fondernas arbete med ägarstyrning bör förtydligas så att det enklare går att följa upp vilka resultat det har givit. Riksrevisionen pekar också på att få bolag väljs bort på grund av brott mot internationella konventioner. I stället prioriteras dialog med bolagen i syfte att uppnå förändring. Riksrevisionen anser att AP-fonderna behöver säkerställa att deras ägarstyrning fokuseras på bolag och områden där de har störst möjlighet att påverka och gör störst nytta. I de fall där AP-fonderna har valt att ha kvar sina innehav i fossila bolag för att kunna föra en aktiv dialog med dem och få dem att ställa om sin verksamhet, ställer vi oss väldigt tveksamma till möjligheterna att få dessa bolag att ställa om sin verksamhet. Ännu har inga av de stora oljebolagen lyckats minska utsläppen i takt med målen i Parisavtalet. Det är orimligt att anta att de stora kol-, olje- och gasbolagen planerar att göra en hållbar omställning i den takt som klimatmålen kräver. Bolagens affärsmodeller grundar sig på att utvinna fossila bränslen vilket gör det osannolikt att det ska gå att påverka dem att ställa om. Att ställa om verksamheten skulle kräva en helt ny affärsmodell. Vi har genom åren påpekat svårigheterna i att få insyn i hur effektiva AP-fondernas dialoger med olika bolag är och vilka resultat de leder till. I flera fall gör andra investerare en annan bedömning huruvida dialogerna leder till resultat eller inte. Den oberoende tankesmedjan Carbon Tracker Initiative har kartlagt de 70 största olje- och fossilgasbolagens investeringar i projekt som redan är beslutade eller i beslutsstadiet. Kartläggningen visar tydligt att bolagen fortsätter att planera för fossil utvinning. Eftersom bolagen inte gör tillräckligt för att leva upp till målen i Parisavtalet beslutade det danska pensionsbolaget MP Pension 2019 att fasa ut flera av fossiljättarna, däribland BP och Shell. Men Tredje och Fjärde AP-fonden har alltjämt kvar sina investeringar i BP och Shell. Flera svenska storbanker, såsom Handelsbanken, SEB och Nordea, har sålt sina innehav i JBS, världens största köttproducent med dokumenterade kopplingar till skogsskövling i Amazonas. Men Etikrådet skriver i sin årsrapport för 2020 att dialogen med JBS avseende hälsa och säkerhet har gett resultat. Regeringens utvärdering av AP-fonderna Den 27 maj presenterade regeringen sin skrivelse till riksdagen om AP-fonderna, där regeringen utvärderar fondernas verksamhet under förra året, inklusive deras hållbarhetsarbete. I år innehöll skrivelsen dessutom en särskild utvärdering av fondernas investeringar i fossil energi, i enlighet med en överenskommelse i Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna. Riksrevisionen rekommenderar att regeringens rapportering till riksdagen om pensionsförvaltningens hållbarhet bör utvecklas. Regeringen understryker i skrivelsen att finansiella aktörer har ”en central roll” att spela för att styra om investeringar till en mindre fossilberoende ekonomi och att förbrukningen av fossil energi har en direkt avgörande roll för möjligheten att nå Parisavtalets mål. Regeringen uppmanar AP-fonderna att fortsätta sitt arbete för att investeringarna ska vara i linje med Parisavtalets mål. Trots att Första – Fjärde AP-fonderna har minskat sina fossila innehav, har Tredje och Fjärde AP-fonderna fortfarande betydande investeringar i fossil verksamhet, visar regeringens skrivelse. Eftersom det är bråttom att styra om investeringar från fossil energi till en hållbar utveckling för att inte ytterligare elda på klimatkrisen, så borde regeringen vara ännu tydligare med att alla AP-fonderna måste fasa ut fossila investeringar. Några exempel på problematiska områden för AP-fondernas investeringar Fossila investeringar Även om AP-fonderna har minskat sina innehav i bolag som utvinner och producerar fossila bränslen, har de fortfarande kvar betydande innehav i världens största fossilbolag. Enligt en rapport från Naturskyddsföreningen hade AP-fonderna vid årets början investeringar till ett värde av 15,7 miljarder kronor i 66 av de 200 bolagen i världen med störst kol-, olje- och gasreserver. Under förra året meddelade Första och Andra AP-fonderna att de beslutat att sälja sina innehav i fossilbolag och de har uteslutit ett stort antal bolag som utvinner och framställer fossila bränslen. Men Tredje och Fjärde AP-fonderna har fortfarande investeringar på 4 miljarder kronor i fossil verksamhet. Innehaven fördelar sig på 32 respektive 9 fossila bolag och uppgår till två miljarder kronor per fond. Sjunde AP-fonden har fortfarande mer än 11 miljarder kronor i 25 fossila bolag, enligt Naturskyddsföreningens rapport. Biologisk mångfald AP-fonderna har investeringar i flera företag med kopplingar till skogsskövling i Amazonas. Storskalig sojaodling och uppfödning av köttdjur i Brasilien är två av de främsta orsakerna till
Vi fördömer alla försök att ogiltigförklara det peruanska folkets röst
Presidentvalet i Peru den 6 juni har spätt på den sedan tidigare existerande polariseringen mellan stad och landsbygd och ökad politisk instabilitet befaras. Vänsterkandidaten Pedro Castillo som vann valet med ytterst knapp marginal blir den femte stats- och regeringschefen på tre år. Rivalen och högerkandidaten Keiko Fujimori hävdar att fusk förekommit och kräver att tusentals valsedlar ogiltigförklaras.
Rapport: Rena guldgruvan?
Vattenbrist, markkonflikter och trakasserier mot fackligt aktiva – Yanacochagruvan i Peru är ett av de företag som AP-fonderna investerar i trots starka indikationer på kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöproblem. Därför måste statens etiska riktlinjer till AP-fonderna skärpas. Det är slutsatsen i rapporten ”Rena guldgruvan? AP-fondernas investeringar har en smutsig baksida” som Swedwatch gjort på uppdrag av Latinamerikagrupperna. I rapporten konstateras att den grundläggande orsaken till det begränsade etik- och miljöarbetet är statens otydliga riktlinjer och låga förväntningar på fonderna. Regelverket rimmar även illa med andra svenska politiska mål för global hållbar utveckling. Swedwatchs rapport tar även upp AP-fondernas ägande i två andra guldgruvbolag: Barrick Gold som anlägger Pascua-Lamagruvan på gränsen mellan Chile och Argentina, och Goldcorp som driver Marlingruvan i Guatemala. Även dessa gruvor kopplas till hot mot miljön och lokalbefolkningens rättigheter. Inget av de tre företagen finns med på Sjunde AP-fondens uteslutningslista och Etikrådet för bara dialog med Goldcorp.
Människor ska inte behöva dö för att de utövar sina grundläggande fri- och rättigheter.
Latinamerikagrupperna kräver att den colombianska staten ska respektera yttrande- och demonstrationsfriheten och att övervåldet mot demonstranterna omedelbart upphör. Att Sveriges regering att avstå från att sälja JAS-vapen till den colombianska regeringen och istället verka för att fredsavtalet förverkligas och mänskliga rättigheter respekteras.
Gotland runt för Latinamerika
Praktikanten Alexandra Löfgren trotsade väder och vind för att uppmärksamma situationen för Latinamerikas småbrukare.
I solidaritet med aktivisterna som protesterade mot Sveaskogs skövling i Paharova
Latinamerikagrupperna fördömer polisens våldsamma agerande den 27 april 2021 och solidariserar med aktivisterna som tar strid för Sápmis sista naturskog och Moder Jords rätt att existera.
Moder Jords dag – även alla människors dag
Latinamerikagruppernas temagrupp för Buen Vivir och Naturens Rättigheter uppmärksammar den 22 april, Moder Jords dag, genom att förnya sina löften om att försvara henne.
8 mars-tal ”I solidaritet med våra systrar”
Tillsammans med våra systrar i Latinamerika och på hela jorden vill vi jobba för en mer rättvis oh feministisk värld. Latinamerikagrupperna vet att patriarkatet inte helt kan avskaffas om vi inte avskaffar kapitalism och kolonialism.
Campesino struggle for rights in post conflict Colombia
Caught between two opposing sides of an armed conflict, campesinos, the farmers of Sumapaz in rural Colombia, have had to face adversity for decades. After the 2016 peace treaty signing between the Colombian state and the FARC-guerilla, things began to improve yet the effects of the conflict are still being felt by many civilians. Campesinos livelihoods are still threatened, as is the strong cultural identity tied to that livelihood. This begs the question; is peace in effect for all of Colombia? On a crowded street corner, between a bakery and a butcher shop, without any signs or timetables, a bus passes twice a day. Once entering the city, once leaving it. Taking the 4-hour bus ride south from the capital Bogota, you eventually reach Sumapaz, a rural district with a national park making up a large portion of its area. Mostly known for the national park with its incredibly rare landscape called a paramo, few people realize that when you enter Sumapaz you haven’t actually left Bogota’s territory. Even less known, is that there is a small population of around 2300 inhabitants residing throughout the region. Although jurisdictionally a part of Bogota, Sumapaz is distinctly different to the capital. Rather than tall buildings, there are steep mountains, where you are more likely to be stopped on the roads because of cows crossing than because of traffic. You meet people in wide-brimmed sombreros and thick ruanas, the hat and poncho that make up the campesino uniform, excitedly greeting you, because this is rural Colombia. Sumapaz is a farming population, maintaining individual plots of land, growing and producing their own foods, and largely being self-sufficient. They are campesinos, the Spanish term for peasant farmers. We meet Alex and his wife Monica, a young couple, at their farm where they prepare to get on with the day’s first task; milking the cows. Although manageable to do single handedly, it is a quicker job to do with the help of others, so it becomes a family affair. Having finished the first task of the day, Alex straps the full barrel of milk to his back and they make their way back up the hill to their house. Breakfast is served back in the kitchen, where a giant pot of soup has been stewing on the wood-burning stove most of the morning. The farmers are campesinos, the Spanish term for peasant farmers, growing and producing their own foods. Photo: Nellie Banestig For Gerardo, an older man living on his farm with his wife and grown children, the workday continues with potato harvesting. Potatoes are one of the few things able to grow in the paramo. This is because a paramo is a unique, high altitude, cold climate tundra-esk ecosystem with high humidity and rainy season all year round, making it difficult to farm. Sumapaz is one of a handful of such ecosystems in the world and also the largest. By hand, he collects enough potatoes to fill one sack. Potatoes are a staple in the campesino diet, and many collected today will be used in the household whilst the rest will be sold in local markets. This is an average day for a campesino, farming and maintaining their land rather than adhering to formal business hours. Instead, they live self-sufficiently and rely on the help of their community. Their occupation is so intrinsically intertwined with all other aspects of their lives, that the term farmer is not a sufficient translation. Being a campesino in Colombia is not a career choice, it is a culture and a way of life. This rather romantic description of Sumapaz starks in contrast with its recent history of violence. The region played a significant role in the armed conflict that plagued Colombia for many years, as guerilla groups heavily occupied the area in an attempt to make their way closer to the capital. With the approach of the guerillas, the military was sent in to keep them out of the city. As a result, there are today over 200 registered victims of violence in the region, and many more that are still unreported. Things began to improve after the official peace treaty signing between the government and FARC-guerilla in 2016. The people of Sumapaz now have access to better welfare. Yet not everything improved. Despite the official ceasefire, there continues to be a strong military presence in Sumapaz. – Because this is an area that was run by guerilla, the military don’t realize there are others (civilians) here, explains farmer Alex while we visited him, as reason for campesinos still fearing combative violence from the military. Armed conflict between the military and other armed groups has caused a lot of displacement among rural people, many of whom were left homeless and struggling to survive in the cities instead. The fear of another wave of violence is very strong. The biggest concern is that the land will be sold to multinational companies to exploit the resources, causing displacement as well as the destruction of the unique ecosystem in the process. For generations people have been farming the harsh lands in Sumapaz, the knowledge and traditions of doing so passed down through generations. When that relationship is challenged, in the form of displacement or environmental changes, campesino culture begins to change too. – Maintaining our culture as campesino, maintaining our identity, our way of cultivating the land, this is something we are losing, people are forgetting how to do it, says potato farmer Gerardo. Sumapaz is a strongly united community that has integrated resistance into their lives. It is as a united front that campesinos face the potentially harmful decisions made by the state. There is a sense of effortless resistance in Sumapaz as well. By effortless I do not mean easy but rather unintentional, because the mere fact of being a campesino implies resistance. The struggles that many still face despite the peace treaty, begs the question; is peace truly in effect? If a community is at risk of losing their culture due to negligence of the state, has peace actually been achieved? The fact that part of everyday life in peacetime